Hur går behandlingen till?
Äggstockarna stimuleras med hormonsprutor, oftast med start vid mens, som man ger sig själv under huden på magen, och efter någon vecka görs ett ultraljud för att se hur många äggblåsor som växer. På några kliniker tas då också ett blodprov för att mäta östrogenhalten. Med ledning av dessa undersökningar beslutas sedan om fortsatt dos på hormonstimuleringen och om en ny kontroll behöver göras innan ägguttagningen. Innan äggen tas ut tar man en ägglossningsspruta (eller eventuellt en ägglosningsspray). Äggen tas ut 37 timmar senare med hjälp av ultraljud. Man får då lokalbedövning i vaginaltoppen och kortverkande morfinliknande läkemedel intravenöst. Hormonstimuleringen tar ca 8-11 dagar. Ibland väljer man en förbehandling med nässpray ett par veckor före själva hormonstimuleringen.
Man kan göra flera hormonstimuleringar och ägguttagningar om man inte får så många ägg per gång.
Hur vet man vilken klinik man bör vända sig till?
Spelar det någon roll, eller är alla lika bra? Ingen svensk klinik har ännu, 2017, någon större statistik att redovisa från kvinnor som hunnit tina sina ägg och genomfört IVF med dem. Men man kan titta på hur länge kliniken funnits, vilka resultat den redovisar för vanlig IVF och ICSI (mikroinjektion), och hur resultaten ser ut för frysta och tinade embryon. För just frystekniken vid infrysning och tining av s k blastocyster liknar mycket den teknik som används vid infrysning av ägg. Den kallas för vitrifiering (förglasning) och kan göras på flera olika sätt med olika bra resultat.
Bästa uppfattningen om de olika klinikernas resultat får man genom att läsa de årliga rapporterna från kvalitetsregistret, Q-IVF. Gå in på hemsidan www.qivf.se och klicka på behandlingsresultat, sedan vidare på årsrapporter och klicka på den senaste årsrapporten, skrolla sedan ned till sidan 15 ”öppna jämförelser”. Där redovisas klinikvisa resultat för olika åldersgrupper för patientpar. För att klinikernas resultat ska bli rättvist jämförbara redovisas här bara behandling 1, 2 och 3 för par som tidigare ej fått barn med hjälp av IVF. På sidan nedanför redovisas klinikernas resultat för frysta/tinade embryon. Där är det staplarna för s k blastocyster (dag 5 och 6) som är intressanta, eftersom de är frysta med vitrifikationsteknik.
Flera nystartade IVF-kliniker finns ännu ej med i Q-IVF, och självklart saknas därför officiell statistik på vad som kan förväntas vid en eventuell äggfrys på en sådan klinik. Man bör tänka på att IVF-proceduren är mycket komplex och resultaten, vilka ju varierar starkt mellan olika kliniker, beror av att alla delar i en komplicerad kedja av åtgärder, inte har någon svag länk. Att satsa på att frysa in ägg som kanske ska förvaras i ett stort antal år innan de ska tinas och sedan användas på just en sådan klinik kanske därför kan vara vanskligt. Det är rimligt att den klinik man vänder sig till, kan redovisa minst fem-tio år av officiell och god statistik. I Sverige har några privata kliniker funnits i mer än tjugofem år (Sophiahemmet, Carl von Linnékliniken, Faluns IVF, Fertilititscentrum i Göteborg) vilket i sig borde garantera kontinuitet och liten risk med äggförvaring.
